Nyheterna om svenskans ställning har under senaste tid ofta fått negativa företecken. De genomgripande samhälleliga förändringarna för med sej nya strukturer och utmaningar. Men det finns också goda nyheter. Hbl rubricerade (10.12) om ny svensk barnträdgårdslärarutbildning i samarbete mellan yrkeshögskolan Arcada och Helsingfors universitet med start 2011. För de svensk- och tvåspråkiga familjerna i huvudstadsregionen och för upprätthållarna av dagvård är det ett avgörande steg för att åtgärda den svåra rekryteringssituationen. Endast utbildning garanterar självfallet inte personaltillgången. Men att regionens ungdomar har möjlighet till barnpedagogiska studier på svenska är avgörande.

I starkt finskdominerade miljöer jämförs den kvalitet daghem och skolor uppvisar, med den kvalitet språkmajoriteten erbjuds. Om skillnaderna blir påfallande, finns risk för att framför allt tvåspråkiga familjer väljer det finska alternativet. Svensk- och tvåspråkiga barn som i starkt finskdominerade miljöer genomgår finsk skola blir i regel finskspråkiga, dvs. kommer att tala finska med sina egna barn. Barn från tvåspråkiga hem som genomgår svensk dagvård och skola blir tvåspråkiga och svenskspråkiga. Det är alltså inte hemmen, utan hemmets val av skolspråk, som utgör den strategiska stigen vilken bestämmer barnets framtida språktillhörighet. Det säger sig självt, att den strategiska stigen inte fungerar utan goda pedagoger hela vägen från dagvård till skola.

Antalet barn i svensk dagvård har fortsättningsvis hållit sig på en jämn eller växande kurva i huvudstadsregionen. Sydkustens landskapsförbund har i sin årliga kartläggning fortsättningsvis rapporterat om skriande brist på behörig personal. Familjernas subjektiva rätt till barndagvård tvingar kommunerna att erbjuda dagvård, med eller utan behörig personal.

Ansvaret för anordnandet av svensk utbildning för barnträdgårsdslärare finns hos Åbo Akademis barnpedagogiska enhet i Jakobstad. Avståndet mellan Jakobstad och södra Finland har dock visat sej så långt, att varken studerande eller utexaminerade i någon högre grad sökt sej i endera riktningen. Avståndet har i båda fallen helt enkelt visat sej vara för långt och intresset för litet, trots olika slag av stödåtgärder. Den utlokaliserade, behörighetsgivande utbildning som pågår i Helsingfors har varit attraktiv och innebär en lättnad för det akuta läget. Pensionsavgången under de kommande åren pekar ändå på ett långsiktigt och kontinuerligt behov av barnpedagoger.

Helsingfors universitet, som landets främsta tvåspråkiga universitet, markerar sitt samhällsansvar i förhållande till de svenska behoven. Genom samarbetet med planeringen av utbildningen visar HU och Arcada, att den så kallade Helsingforsalliansen inte är tomma ord, utan fördomsfri och konkret framtidsverksamhet. Det är goda nyheter för oss på svenska och skäl att hålla i minnet när kalla vindar drar in över landet.

Maria Björnberg-Enckell, ordförande