Mina barn, dina barn eller allas barn

Publicerad 23.02.2017 kl. 11:12
Ett tema som kommit upp på sistone, både inom mitt arbete och på privata arenor, handlar om de minsta barnen på dagis. Samtidigt som forskningsrapporter visar att små barn inte mår bra av för stora intryck – många vuxenkontakter, stora barngrupper, långa dagar borta från mamma och pappa – så är det just de små barnen som tillbringar mest tid på dagis.

Vi vet genom forskning att barns utveckling stagnerar om de upplever stress, och bland annat finländsk och norsk forskning har visat på barns förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol under långa dagar på dagis.

Det finns ett problem i att kraven i arbetslivet ökar samtidigt som mycket fokus ligger vid att förverkliga sig själv. Barn behöver vuxna som har tid för dem, och även om daghemspersonalen gör sitt yttersta för att kompensera för föräldrarna räcker de inte alltid till när de ska sörja för flera barns behov samtidigt. Barnen blir ofta lidande, speciellt när dagarna blir långa.

Jag och mina kollegor på daghemmen förundrar oss ibland över föräldrars prioriteringar när det gäller de egna barnen. Daghemspersonalen vittnar om föräldrar som först går på gym eller handlar innan de hämtar barnet på dagis. Det är missbruk av daghemsservicen och ett svek mot barnet. Jag anser att vi måste få igång en debatt om var det samhällsekonomiska tänket finns när vi bäddar så för barnen i de tidiga åren att de riskerar illamående när de är unga och vuxna sen. Vi vet ju också att den psykiska ohälsan bland ungdomar i Finland ständigt ökar. Kan här finnas ett samband?

De små barnen har ingen egen röst. Det är vi som måste föra deras talan. Jag skulle vilja se att frånvarande föräldrar tar större ansvar för sina barn genom att planera och organisera sina liv utgående från barnets behov de tre första åren, och att daghemspersonal vågar ta sitt mandat att vifta med röd flagg när de små barnen måste betala notan. Dagis är bra för barnen – men bara i lagom dos.


Lena Nyholm
Barnträdgårdslärare/projektledare


Tillsammans över generationsgränserna.
 


Bubblande ordkonst blev antologi.
 


Om Junibacken och rädslor.
 


Om samhällsengagemang.
 


Föräldrarnas delaktighet var temat på årets Arcadalördag.
 


Samtal kring minnesböcker under ordkonstveckan.
 


Ett bra bokprat?
 


Att leva i Dalsbruk i början av 1900-talet