Att leva i Dalsbruk i början av 1900-talet

Publicerad 28.02.2017 kl. 12:48
En film till Dalsbruks Bruksmuseum är nu under arbete inom projektet Levande historia i skärgårdsmuseer. Vi funderade ganska länge på vilket tema vi skulle lyfta upp i filmen eftersom Dalsbruks Bruk har en över 300-årig historia.

Det finns hur mycket som helst man skulle kunna berätta om järnverket som faktiskt är ett av de äldsta järnbruket i Finland. Redan i slutet av 1600-talet började man smälta järn i Dalsbruk. År 1688 gjordes den första blåsningen i masugnen.

Vi fastnade för att försöka skildra hur vardagen såg ut för en arbetarfamilj i Dalsbruk i början av 1900-talet. Filmerna vi gör inom projektet ska vara lätta för barn att ta till sig, och i synnerhet för dagens barn är det intressant att få veta hur det var att leva på en industriort för drygt 100 år sedan. För det är ju verkligen en väldigt stor skillnad på hur barnens liv ser ut idag och på hur det såg ut för en arbetarfamilj i Dalsbruk i början av 1900-talet.


Fotografen Erik Saanila och ljudteknikern Johan Nordström synar en miniatyrmodell av masugnen och de omkringliggande byggnaderna i Dalsbruk.


Vid sekelskiftet 1800-1900 bodde det många familjer och massor av barn i Dalsbruk. De anställda uppgick då till närmare 700 personer. Nästan alla män som bodde i Dalsbruk arbetade vid järnverket. Arbetet var mödosamt och tungt och arbetsmiljön var hård.

Livet för en arbetarfamilj i Dalsbruk dominerades alltså av hårt arbete, inte bara för männen som jobbade vid järnverket, utan också för kvinnorna som skulle ta hand om allt hushållsarbetet. Bland annat var det på deras lott att se till att alla i familjen hade något att äta varje dag, att tillverka, sy, lappa och tvätta alla kläder och textilier. Allt detta gjordes ju förstås utan rinnande vatten eller elektricitet i bostäder som ofta var kalla och mycket små.


Kvarterskarar bodde ofta i de redan trånga bostäderna

För en arbetarfamilj bodde väldigt trångt, man kunde ha en bostad med endast ett rum och ett kök. Ogifta arbetare, så kallade kvarterskarar, hyrde dessutom ofta in sig hos familjerna. Dels var det tvång från bolagets sida eftersom det inte fanns tillräckligt med bostäder för alla arbetare, men i en del fall var familjerna också tvugna att ta en kvarterskar för att få tillräckligt med pengar till mat.

Barnen gick i skola som Bruket hade hand om. I början av 1900-talet fanns det både en finsk och en svensk skola. Ofta började pojkarna arbeta i Bruket redan innan de gått klart skolan, som 10-12 åringar. Då började de ofta som så kallade lärlingar, alltså de lärde sig jobbet genom att arbeta där med de som redan kunde det. Efter ca tre år som lärlingar kunde de räkna sig som yrkesmän.


Bruksarbetare vid sekelskiftet 1800-1900.
Arkivbild, Dalsbruks Bruksmuseum.

I filmen använder vi oss av citat ur boken Dalsbruk 1886-1986, som är skriven av Marianne Lukala. I boken har hon intervjuat människor som har levat, arbetat och formats av livet i Dalsbruk i början av 1900-talet. Dalsbruk byggdes nämligen upp kring järnverket som såg till att det fanns bostäder, vägar, skola och sjukhus på orten. Men det var tack vare de män och kvinnor som jobbade vid det så kallde Bruket, som industrin kunde blomstra.

Detta illustreras tydligt genom ett av citatet där den intervjuade säger:

” Man måst ju säga att Bruket skött om mycke. Bruke hadd ju skolona, den hadd sjukhuse, den hadd  vägarn, den hadd kyrkan. Det var nästan som att gå hand i hand me Bruke från vaggan ti graven, och ändå så tyckter man att de var arbetarna som gjort bruke ti det som det var när det var bäst. De va vi som jobba, som inga hadd tiräckligt mat, som dog i onödan för tidigt. Det va så att man tyckt att inga brydd dom sig om fast dom kanske gjord också. Deras liv, fast man just inga någo såg av det, va som så lättjefullt, men det var ju så olikt vårt arbete och liv att kanske det int alls går att tänka så.”

 

Marina Saanila
Projektledare
Levande historia i skärgårdsmuseer


Tillsammans över generationsgränserna.
 


Bubblande ordkonst blev antologi.
 


Om Junibacken och rädslor.
 


Om samhällsengagemang.
 


Föräldrarnas delaktighet var temat på årets Arcadalördag.
 


Samtal kring minnesböcker under ordkonstveckan.
 


Ett bra bokprat?
 


Att leva i Dalsbruk i början av 1900-talet