Tummen upp för volontärarbete!

07.08.2017 kl. 09:28
Jag är lite trött på att höra visan om hur svårt det är att hitta frivilliga till olika uppdrag. Eller hur svårt det är för föreningar att få folk att ställa upp eller att talkoandan har försvunnit. Jag vägrar tro att det stämmer. Det finns så många andra berättelser.

Jag vill i stället fokusera på historier om volontärer i olika sammanhang. Jag läser om människor som ställer upp för varandra och som engagerar sig. Om idealister och entusiaster som hjälper flyktingar, som är stödpersoner, rensar ogräs, matar utrotningshotade djur, är scoutledare, skjutsar barn, är fotbollstränare, sköter kiosker, städar och krattar parker, samlar skräp, läser för äldre, är skolmormödrar och –farfädrar, bakar, är kaffetanter, röjer skog, målar hus, stickar sockor, ordnar konserter och festivaler, säljer biljetter, är ordningsvakter och mycket, mycket annat! Jag vet att frivilliga gör otroligt mycket i dagens samhälle, att tredje sektorn blomstrar. Men jag tror att engagemanget har ändrat form och att vi måste hitta nya sätt att rekrytera frivilliga. Jag tror det finns en potential av människor som gärna skulle göra något men inte vet hur.


Utsikt från sovrumsfönstret på Kobba Klintar.

Man kan förstås undra varför någon vill jobba gratis och i många fall till och med betala för att göra volontärarbete. Christoph Treier, idrottspsykolog och mental tränare, föreläste senaste vår för föreningsaktiva i Pargas. Han poängterade att ett av våra grundbehov är att tillhöra en grupp. En förening kan tillgodose det behovet genom att erbjuda gemenskap och tillhörighet. Men det räcker inte ensamt utan föreningens verksamhet också vara attraktiv för att locka. Det man gör måste kännas viktigt.

Jag tror att de flesta människor vill göra något meningsfullt och känna sig delaktiga i en gemenskap också på fritiden. Ett volontäruppdrag kan handla om att få en motvikt till sitt vanliga arbete. En nybliven pensionär vill kanske hitta nytt innehåll i livet. Eller någon vill helt enkelt uppleva något nytt eller pröva på något hen inte gjort förut. Som frivillig finns det sällan krav på professionalitet eller lönsamhet vilket kan kännas befriande och inspirerande.


En vackrare diskplats får man leta efter.

Treier påpekade också att det bästa sättet att återhämta sig efter arbetet är att utmana hjärnan med något helt annat. Det borde föreningar tänka på när de rekryterar frivilliga och fördelar uppgifter. Själv har jag ofta fått rollen som sekreterare i olika föreningar vilket innebär att jag gör ungefär samma saker på fritiden som på jobbet. Det betyder att det inte är någon direkt motvikt till mitt arbete. Å andra sidan är det enkelt, för då får jag göra det jag kan.

Den här sommaren gjorde jag ändå något helt annat än det jag gör till vardags. Jag och min man var cafévärdar på ön Kobba Klintar utanför Mariehamn. En ö utan elektricitet och rinnande vatten. Vi skötte ett café där dricksvattnet hämtas i dunkar med båt och där diskvattnet hämtas från brunnen och värms på en gasspis. Där disken sköts för hand och där ålandspannkakan gräddas i en liten gasugn. Det är med andra ord ett café som är mycket personalkrävande och knappast har möjligheter att bli lönsamt för en företagare. Tack vare alla frivilliga som ställer upp kan föreningen ge fina upplevelser åt besökarna och få en inkomst till verksamheten. Och vi som jobbade där fick en oförglömlig vistelse på ön.


Cafévärdar

Utsikt från caféet

Jag vill höja båda mina tummar för volontärarbete. Min erfarenheter säger att folk vill engagera sig. Att människor vill göra något meningsfullt också på sin fritid. Det är härligt att känna att man gör nytta utan krav på vinst eller lönsamhet. Att göra något bara för att.

 

Lena Långbacka
Platschef

Tidigare bloggar
 


Läs med mig på dagis!
 


Eftis och skola - tillsammans för barnens välmående
 


Skärgårdsfilmer som minnesstimulans
 


Trotsålder
 


Utrotningshotade ljud
 


Kulturkurs i språkbadshögstadium
 


Yrkesutbildning i förändring



Megatrender
 


Gott och blandat bokpaket till ettor