Yrkesutbildning i förändring

05.10.2017 kl. 08:54
”Yrkesutbildningen genomgår en reform”. Vilken kliché. Man kunde säga att det enda som är bestående inom utbildning är just förändringen.

Detsamma gäller samhället överlag och skolan avspeglar förändringarna i samhället. Förändringstakten blir allt snabbare och synen på arbete ändrar fortgående. De stora årsklasserna växte upp i en värld där man utbildade sig, skaffade sig ett arbete med vilket man försörjde sin familj tills man gick i pension.

I dagens arbetsvärld hinner många med två eller fler ”karriärer” inom olika branscher. För den moderna arbetstagaren är den nya normen är att vara ”mitt emellan” två arbetsplatser, två branscher, två karriärer...

Ingen lever längre i tron att den utbildning man skaffat sig i början av sin (första) karriär räcker livet ut. Utbildning behövs i alla skeden av, och mellan, karriärerna.

Vår generation har ärvt inställningen att man utbildar sig för ett yrke. Därför är det naturligt att arbetslivets behov styrt utbildningen. Å andra sidan ändrar även synen på arbete. För allt fler är arbetet inte heller längre allt, eller prioritet ett, här i livet. Det finns tid och resurser för ett uppdrag, en passion eller ett liv också utanför arbetsplatsen.

Här finns utrymme för utbildning. Man vill lära sig sådant som inte bara befrämjar ”det dagliga arbetet”, utan uppdraget, passionen eller livet man har utöver jobbet. Det är den enskilda studeranden som är beställaren och kunden med sina specifika behov.
 

Samhällsutvecklingen med automatisering och robotisering av arbetsuppgifter möjliggör detta tidsmässigt. Människans roll [i arbetslivet] blir att sköta de kreativa uppgifterna – eller de uppgifter som är för dyra att automatisera.

Alla dessa förändringar och de olika kundgruppernas önskemål borde utbildningsanordnaren kunna förutse och beakta. Vi måste vara aktiva och proaktiva då vi planerar utvecklandet av utbildningen.

 

Yrkesutbildningsreformen

De nuvarande lagarna om yrkesutbildning sammanslås till en lag fr o m den 1.1.2018. Den nya lagen kommer att ändra på synen på studerande och förändra såväl arbetslivets roll som finansieringssystemet inom yrkesutbildning.

I den förnyade yrkesutbildningen är studerande – kunden – i fokus. Alla studerande har en individuell studieplan som beaktar det kunnande studerande har från tidigare. Studieplanen följs också upp och uppdateras under hela studietiden.

Arbetslivet och dess behov skall styra utvecklandet av utbildningen. Studerande skall ut ur skolan och in till arbetsplatserna för att lära sig såväl arbetslivets spelregler som yrkets specifika krav. Detta kräver att samarbetet mellan skolan och arbetslivet utvecklas ytterligare och konkretiseras genom utbildningsavtal.

Statens finansiering av utbildningen blir (delvis) resultatbaserad. Endast en del av finansieringen beviljas på basen av antal studerande. Avlagda studieprestationer och studerandes placering på arbetsmarknaden kommer att utgöra grunden för den återstående delen av finansieringen.

Med dessa förändringar tvingar staten skolorna att se över sin verksamhet. Målsättningen är att så fort som möjligt utexaminera studerande som är färdigt inkörda i arbetslivet.

 

Konsekvenser

Ur arbetslivets synvinkel finns en klar beställning för reformen av yrkesutbildningen, likaså om man ser det ur ett samhälleligt konkurrenskraftsperspektiv (”kiky”).

Ur studerandesynvinkel kommer studierna att bli mer flexibla: studierna kan inledas mer eller mindre kontinuerligt och det kunnande som redan finns skall inte behöva studeras på nytt. Det finns färre examina att välja mellan men innehållet är bredare och kombinationsmöjligheterna fler.


Ur skolans och utbildarens synvinkel är det välkommet med en klarare målsättning och en förenkling av examenssystemet. En direkt koppling till arbetslivet gör att den enskilda läraren, utbildningen och skolan bättre hålls a jour med utvecklingen i branschen. Att undervisningen till en del kan samköras mellan ungdomar och vuxna kan, där det går att förverkliga, ge bättre lönsamhet. Bredare innehåll i examina gör att arbetslivets lokala och regionala behov bättre kan tillgodoses.
 

Finns det då några förlorare?

Det är olyckligt att den i sig goda reformen genomförs samtidigt med en nedskärning (190 miljoner med en kostnadsinverkan på ca 10%) av totalfinansieringen för yrkesutbildningen. All utveckling kostar och om det inte finns resurser för att hantera förändringarna finns risken att det uppstår billiga och undermåliga lösningar.

I en skola står personal och fastigheter för merparten av kostnaderna. Om det skall sparas betyder det att det är från dessa moment pengarna tas. Finns det inte en tillräcklig budget för fastighetsunderhåll kvarstår endast alternativet att skära i personalkostnaderna.

Hittills har t ex vi i Axxell inte behövt skära i timresursen för undervisning och målsättningen är helt klart att vi inte skall behöva göra det i framtiden heller.

För skolan kommer det också att vara en utmaning att hitta tillräckligt många lämpliga företag att ingå utbildningsavtal med. Att undervisning och bedömning till stor del sker på arbetsplatsen ställer krav på arbetsplatshandledarens kunnande om både pedagogik och undervisningsadministration. Någon extra resurs finns inte allokerad för varken utbildningsavtal eller utbildande av arbetsplatshandledare.

Studerande kommer att uppleva studierna mer målinriktade och det kommer att finnas ett uttalat krav på att studierna avancerar till examen enligt plan. Även om det aldrig varit yrkesutbildningens primära målsättning kommer möjligheten till livslångt lärande och bildning utan en direkt yrkeslivskoppling att flyttas på andra finansieringsformer.

Yrkesutbildningar som inte med en snabb tidtabell leder till yrkesverksamhet kommer att försvinna. Om det är bra eller inte beror på studerandes personliga målsättning och motivation.

Vi måste tänka positivt och arbeta för att denna utbildningsreform blir ett steg framåt, mot en effektiv yrkesutbildning. Behovet av utbildning kommer alltid finnas men i Svenskfinland kommer det ännu länge att vara en utmaning att hitta tillräckligt många studerande till våra utbildningar. Jag hoppas ändå att vi också i framtiden kan erbjuda yrkesutbildning som svarar mot studerandes behov i alla skeden av karriären.

 

Text och bild:
Tomas Björkroth
Suppleant i Sydkustens styrelse

 

Tomas Björkroth arbetar på Axxell Utbildning Ab som enhetschef på naturbruksenheten i Brusaby, Kimito.

Bloggar på:
http://tomasbjorkroth.com/sv/publikationer-och-blogginlagg
och
http://brusaby.blogspot.fi

Tidigare bloggar
 


Utrotningshotade ljud
 


Kulturkurs i språkbadshögstadium
 


Yrkesutbildning i förändring



Megatrender
 


Gott och blandat bokpaket till ettor



Olika fortbildningsmodeller behövs



Läs med mig på eftis



Kartblad och kompassrosor



Filmklippning - en magisk process



En bättre miljö - ett bättre dagis.