Klokt beslut av Helsingfors

25.01.2018 kl. 09:59
Helsingfors stad tackade nej till experimentet med frivillig skolsvenska. Det är ett viktigt ställningstagande i den eldfängda frågan om att göra det andra inhemska språket frivilligt (i praktiken svenskan) i grundskolan. I sitt utlåtande till en fullmäktigemotion om att staden skulle medverka i experimentet uttryckte Fostrans- och utbildningssektorn i Helsingfors klart och tydligt behovet av att kunna landets och huvudstadens båda språk.

Från och med hösten 2018 kan skolor i Finland delta i ett språkexperiment där svenskan kan ersättas med med ett annat språk. Enligt riksdagens beslut kan högst 2200 skolelever omfattas av experimentet. För att försöket skall kunna inledas på hösten bör kommunerna nu under våren lämna in ansökan om att få medverka. 

Det är lätt att se en koppling mellan den negativa inställningen till skolsvenskan och det svenska språkets ställning i Finland och finlandssvenskarna. Den långa och sega diskussionen om svenskan, som nu också har lett till språkexperimentet, har sina rötter främst i Suomalaisuuden litto (finskhetsförbundet). Den som har hängt med lite längre minns de hätska utfallen från de tidigare ordförandena Seppo Heikinheimo och Erkki Pihkala, som systematiskt motarbetade det svenska språket på 1980-talet. Debatten ledde i förlängningen också till att studentsvenskan slopades.

Trots den sega kampen från finskhetsförbundets sida har vi i Finland till all lycka besparats från en mera djupgående språkstrid. En regelrätt språkstrid skulle vara mycket förödande inte bara för den finlandssvenska befolkningen utan för hela landet. Finland behöver sitt svenska språk och sin nordiska förankring.


Språkkunskaper är en rikedom.

Det är många sakkunniga som varnat för att experimentet med skolsvenskan kan stå sig dyrt i längden. Bland annat Finlands språklärarförbund har oroat sig för hur experimentet inverkar på de fortsatta studierna och på möjligheten att hitta jobb.  Även samtliga universitet och högskolor är kritiska till försöket. Man har konstaterat att det kan innebära besvärligheter för den som senare vill studera vid en högskola. Det är fint att det finns många som tänker både längre och vidare i språkfrågan. För landet som helhet är det essentiellt.

I kampen mot skolsvenskan har man motiverat behovet av frivillighet bl.a. att större valfrihet skulle öka intresset för språkstudier. Den frivilliga studentsvenskan hade samma motivering och hur gick det med den saken?

I regeringen Sipilä har frågan om den frivilliga skolsvenskan drivits av Sannfinländarna och sedermera De blå. På ett flertal orter är det samma grupperingar som också drivit på frågan i kommunerna. I Helsingfors är det Sampo Terho, också han tidigare ordförande för finskhetsförbundet och Jussi Niinistö som föreslagit att staden skulle gå in för att införa frivillig skolsvenska.

Men i Helsingfors tycker man annorlunda. I en nordisk välfärdsstad som Helsingfors är tvåspråkighet en rikedom säger man i utlåtandet. Man betonar de språkliga och kulturella banden och hänvisar också till stadens nordiska samarbete och påtalar även att det ur sysselsättningssynvinkel är motiverat att kunna båda språken.

Jag är glad att huvudstaden är så klar i sitt ställningstagande och tackar nej till ett experiment som på så många sätt är tvivelaktigt. Hoppas att andra städer och kommuner fattar lika kloka beslut.

 

Agneta Eriksson
Direktör
050 546 9299
agneta.eriksson(at)sydkusten.fi

Tidigare bloggar
 


Kulturvandra
 


Om empati
(ser du hjärtat i bilden?)



Ett besök på Educa 2018



Klokt beslut av Helsingfors
 


Barnbokens vuxna vänner
 


Nytt år och nya tag
 


Framtidsfabriken - ett tvärkonstnärligt samarbete
 


Besök till Stockholm
 


Digitalisering - dagens nyckel till en ny värld