Intervju med lektor Noora Lohi

För att få ett perspektiv på socionomernas roll från socionomutbildningarna och för att synliggöra de frågor som är aktuella för socionomerna ställde vi några frågor till Noora Lohi, lektor i småbarnspedagogik vid Yrkeshögskolan Arcada i Helsingfors.

Vilken kunskap har en socionom?

Inom socionomutbildningen brukar vi använda begreppet kompetens istället för att tala om kunskap. Begreppet kompetens inbegriper både kunskap, förmågor och förhållningssätt, och fångar tanken att vi behöver förmågor och färdigheter för att utnyttja vår kunskap. Attityden är central i utbildningen. Ett etiskt förhållningssätt, en genomtänkt människosyn och värdegrund: det här är botten för hela arbetet, hur vi ser på människor och hur vi ser att samhället borde stöda samtliga som ingår i det, speciellt de som är mest sårbara. Det här är den socialpedagogiska grund som socionomutbildningen vilar på.

I lagen om yrkesutbildade personer inom socialvård talar man om att målet med yrkesutövningen är att främja social funktionsförmåga, jämlikhet och delaktighet, förebygga marginalisering och öka välfärd. Om man i en mening måste säga vad målet för socionomer i samhället är så är det här svaret på frågan. Det här kan socionomen göra i den småbarnspedagogiska kontexten.


Noora Lohi, lektor i småbarnspedagogik vid yrkeshögskolan Arcada

Vilken roll borde socionomen ha på daghemmet?

Jag är lite orolig för den diskussion som vi haft utgående från det som står i lagstiftningen om att socionomens roll närmast skulle vara någon slags servicehandledare som stöder familjer i att utnyttja samhällets tjänster. Nu är jag glad över att Helsingfors stad gjort en arbetsbeskrivning för socionomerna där man haft ett mycket mer vidgat perspektiv på det här. Man har valt i beskrivningen att lyfta den socialpedagogiska kompetensen hos socionomer och i och med den att stöda barnets sociala tillväxt, gruppens gemenskap och samhörighet. Det här är absolut uppgifter som socionomerna ska jobba med.

Det viktiga är att socionomen fungerar inne i gruppen med sitt socialpedagogiska förhållningssätt och sedan naturligtvis jobbar mycket för samarbetet med familjerna, skapar fostringsgemenskapen och ökar vårdnadshavarnas delaktighet.

Vilken utveckling hoppas du på i framtiden?

Jag hoppas att man kan frångå diskussionen som vi haft på fältet med en motsättning mellan lärare och socionomer. I diskussionen har ibland lärarnas kompetens omtalats som mera värdefull än socionomernas, vilket är problematiskt. Det är fråga om olika kompetenser och jag tror att vi på allra bästa sätt kan stöda våra barn om vi har vuxna med mångsidig kompetens i barngrupperna, för då har man möjlighet att se saker ur fler perspektiv. Det är därför vi har småbarnspedagogik – för att stöda barnens mångsidiga uppväxt och utveckling.

Det ideala vore att alla tre yrkesgrupper finns i samma barngrupp, just för att ha den mångsidiga kompetensen och kunna stöda barnen på ett bra sätt. Det är kommunernas beslutsfattare och tjänstemän som nu har möjlighet att bestämma hur man gör i sin kommun. Där önskar jag att man tar beslut om att se socionomerna som viktiga och att man erkänner att de har mycket att ge för småbarnspedagogiken.

Vilka utmaningar ser du?

Enligt lagen har lärarna det övergripande ansvaret för gruppen. En utmaning kommer att vara i vilken mån de olika yrkesgrupperna ses som likvärdiga. Jag hoppas att man skulle förstå att socionomutbildningen är en högskoleutbildning och att socionomernas lön sätts på en sådan nivå som en högskoleutbildad förtjänar. I kommuner som redan gjort en lönesättning är socionomernas lön 160 euro lägre än lärarnas.

Eftersom det är så stor brist på personal och eftersom det i framtiden ser ut att vara en skillnad i lön, kan det hända att många socionomer inte tar socionomtjänsterna, speciellt de som också har behörighet som lärare. Men det här får framtiden utvisa. Också inom utbildningen väntar vi med spänning på den rapport som utvecklingsforum för utbildningar inom småbarnspedagogiken kommer med i januari. En annan utmaning i anknytning till hierarkier handlar om ledarskapet i daghem. Nu är lagen skriven så att endast pedagogie magistrar är behöriga för detta och stigen från socionom YH till pedagogie magister är svår.

Det finns vissa utmanande sidor med hierarkier och löner, men gällande utvecklingen inom småbarnspedagogiken måste man ändå komma ihåg att det är en mycket positiv förändring att socionomerna får sin egen arbetsbild. Nu kommer de på riktigt att kunna utnyttja sina kompetenser. Tidigare har situationen varit den att det funnits en arbetsbild, barnträdgårdslärare, som två ganska olika utbildningar samsats om.

Vad är du stolt över i socionomutbildningen?

Jag är stolt över den starka förankring i arbetslivet som utbildningen har. Jag tänker också att det etiska och kritiska förhållningssättet, som grundar sig i den värdegrund och människosyn som socionomerna har, är en styrka ute i arbetslivet.

Eftersom arbetslivet förändras hela tiden kan vi inte utbilda människor med en stabil, oföränderlig kompetens, utan vi behöver människor som kan tänka, och som kan anpassa sitt tänkande och tillämpa den kunskap de har.  Det är just det vad socionomutbildningen strävar efter – att ge nycklarna till det livslånga lärandet som behövs ute i arbetslivet.


Matias Österberg
Utbildningsplanerare
+358 (0)50 348 4525
matias.osterberg(at)sydkusten.fi