Men så är det inte och inte heller alla barn har möjlighet eller förmågan att leka intensivt. Det framgick under seminariet ”Mera lek!” som Sydkusten ordnade för proffs inom småbarnsfostran förra veckan.
160 deltagare fick inspiration kring utomhuspedagogik, språklek med poesi och rim samt att använda videoprojektion kreativt. Att leken har en enorm betydelse för barnets utveckling och hälsa betonades också av expertföreläsarna Noora Lohi från Barnavårdsföreningen och Ditte Winther-Lindqvist från Århus universitet. Vi vuxna har en nyckelroll som lekfulla och lekande förebilder för att ge barnen en stimulerande och bra uppväxt. Men lekfullheten är också en inställning som kan anammas oberoende av ålder.
Så jag undrar, när lekte du senast? Jag själv har barn i lekålder och tar till lekfulla knep så gott som dagligen. Jag väcker mitt morgontrötta barn med hundpussar, leker tandborsttåg för att få igång kvällsbestyren, gör en glad gubbe av blåbär på grötportionen. I jobbet som ordkonstledare får jag inspirera till lek med orden, öva tankelekar och fantasi med mina elever. Mitt mål är att smitta dem med lekfullhet och fantasi för att stärka skaparkraften.
Men det händer så klart också mig att lekfullheten är som bortblåst. När kaffefiltren är slut, bilen kärvar och tövädret plaskar stelnar käkarna ihop och axlarna dras upp. Då slevar jag upp gröten utan krusiduller. Att potentiellt roliga stunder faller platt beror ofta på tidspress. Det här är särskilt tydligt när det handlar om lek. Att inleda och komma överens om leken kan ta en kvart och att sedan leva sig in i den och fördjupa den tar minst en halv timme, enligt experterna. Vår samtid är präglad av snuttifiering som sätter käppar i hjulen i många sammanhang, även i leken.
Under lekseminariet uppmärksammades också att vår kultur är i förändring på ett sätt som inte gynnar fördjupning. Ett symtom på det här är barn som är leksvaga. De förmår inte fördjupa sig i en intensiv fantasilek eftersom de inte upplever obruten tid tillsammans med lekande förebilder, närmast sina föräldrar eller jämnåriga lekkompisar. Leksvaga barn hamnar lätt utanför och får därför inte chansen att träna sina lekfärdigheter. Det behövs en insats från pedagogerna och från föräldrarna för att förhindra en ond cirkel.
Ditte Winther-Lindqvist från Århus universitet berättade att man tagit fram så kallade lekmanuskript. Manuskriptet är ett verktyg för pedagogerna att hjälpa barn med i leken som annars riskerar att hamna utanför. Det kan vara frågan om barn som är nya i gruppen, som har ett annan hemspråk än dagiset eller som av någon annan orsak är leksvaga. Pedagogerna identifierar och antecknar de ramar som utgör pusselbitarna i en fantasilek och kan på det sättet barn in i leken på ett fungerande sätt. Målet är att barnen leker självständigt tillsammans, att de kan leka spontant på ett sätt som liknar det vi i vuxenvärlden kallar för flow. En känsla av här och nu, av intensivt fokus.
Fantasilek förutsätter tid, möjlighet och en förmåga att fördjupa sig i leken. Jag tror detsamma gäller för ett lekfullt arbetssätt. Lekfullhet är ett sätt att vara som kan knytas till alla aktiviteter. Och det är utmaningen för dem av oss som inte har för vana att leka spontant på arbetstid. Se på din vardag med lekfull blick. Kanske behöver du skapa ett litet lekmanus som ramar in din arbetsdag, din frukoststund eller jobbresa?
Lekfulla hälsningar!
Maja Ottelin
Ledande ordkonstledare
maja.ottelin(at)sydkusten.fi
045-8944 089