Panelen bestod av Stefan Andersson som jobbade som förbundssekreterare på Nylands svenska landskapsförbund vid grundandet 1998, styrelsemedlem Inger Wretdal som suttit i styrelsen alla 20 år, Luckans verksamhetsledare Jessica Lerche, också långvarig styrelsemedlem och undertecknad som anställdes som projektassistent för 20 år sedan. Sydkustens direktör Agneta Eriksson fungerade som moderator för paneldiskussionen.
Starten 1998
Sydkustens landskapsförbund grundades 21.9.1998 av Nylands svenska landskapsförbund och de dåvarande åboländska kommunerna och medlemmarna i Åbolands kulturråd. Agneta inledde paneldiskussionen med en allmän tillbakablick över hur samhället såg ut kring 1998 och vilka reformer som då var på agendan. Finland hade just gått in i EU och samarbetet mellan kommunerna blev vanligare och intensivare. Man insåg att det behövdes en starkare samverkan över landskapen för att både bevaka och utveckla de svenska frågorna.
I panelen diskuterade vi hur verksamheten såg ut vid grundandet och blickade tillbaka på hur det gick till när Nylands svenska landskapsförbunds ordförande Christoffer Grönholm var på ”friarfärd” till de (då 10) åboländska kommunerna. Stefan, som deltog i rundresan, kom ihåg att förhandlingarna fördes i en positiv och konstruktiv anda. Inger konstaterade också att samgången lyckades enligt planerna och att alla såg styrkan i att Åbolands kulturråds verksamhet kunde fortsätta på en ännu bredare och hållbarare bas.
Projekt och satsningar
Panelen lyfte upp några projekt och satsningar som i början av verksamheten hade en stor roll. Ett av dessa projekt var Mellannylandprojektet, som bl.a. ledde till grundandet av Luckan år 1992. Projektet som leddes av Nina Gran initierade också RRR: Rötter, Röster, Rum, som var en storsatsning och fungerade som ett paraply för svenska program under kulturhuvudstadsåret 2000 i Helsingfors. Tack vare koordinering och information stärktes det svenska programutbudet. RRR var en plattform för kultursamarbete och bestod av ett hundratal stora och små projekt, som på olika sätt synliggjorde det svenska i stadsbilden. Genom RRR föddes många nya innovativa projekt, synergier och samarbetsformer som fortfarande lever kvar, både direkt och indirekt.
Ett annat mångårigt och gränsöverskridande projekt som panelisterna diskuterade var Kulturnätverket Produforum som Luckan administrerade. Sydkusten var huvudman för Produforum Åboland som pågick 2009-2014 och erbjöd ett forum för samarbete och stöd för fria kulturaktörer. Jessica konstaterade att Produforum fyllde ett klart behov på fältet och att det gav möjlighet för de små finlandssvenska aktörerna att skapa nya nätverk, höja sin kompetens och stärka sin professionalitet. Projektet tog slut för några år sedan men gav upphov till många konkreta resultat och aktiviteter som lever vidare.
Eftermiddagsverksamhet för skolbarn
Panelen diskuterade också eftis, en del av Sydkustens verksamhet som blivit bestående och där vi haft en stark nationell roll. I slutet av 1990-talet började en allmän samhällsdebatt om hur dåligt eftermiddagsverksamheten för de yngsta skolbarnen sköttes i Finland och det bildades olika arbetsgrupper på nationell nivå där också Sydkusten representerades. Vi startade år 2000 ett eftis-projekt för att utreda hur eftisverksamheten såg ut i Svenskfinland, vem som ordnade den, var den fanns, osv.
Enligt den första utredningen vi gjorde fanns det eftisverksamhet i endast 64 % av skolorna, idag finns det eftis i så gott som alla skolor och verksamheten har etablerats, utvecklats och blivit en självklar del av barnens vardag. Sydkusten blev tack vare vårt omfattande nätverks- och utredningsarbete medlem i Utbildningsstyrelsens nationella utvecklingsnätverk i samband med att lagen om morgon- och eftermiddagsverksamhet trädde i kraft år 2004. Nätverket är fortfarande aktivt och vi har fått en betydande roll att koordinera, utveckla och stärka eftisverksamheten med den svenskspråkiga verksamheten som utgångspunkt. Även detta gör vi i samverkan och samarbete med kommunerna och andra aktörer.
Diskussion kring EU och personaltillgång
Publiken gavs möjlighet att delta i diskussionen och vi fick bl.a höra vår första pensionär Birgitta Bröckl berätta om hur det gick till när hon första gången fick höra om Leader- och EU-finansiering och hur hon lyckades få ihop en stor EU-projektansökan på en vecka.
Det som varit kärnan i Sydkusten verksamhet och som funnits med som en röd tråd under åren är att uppmärksamma personaltillgången inom den svenskspråkiga småbarnpedagogiken och utbildningen. Det är ganska talande att samma frågor som låg på agendan i början av Sydkustens verksamhetstid fortfarande är aktuella. När Carita Lundin anställdes som direktör år 2000 ville hon bl.a. jobba för att få en svensk lärarutbildning till södra Finland. Idag vet vi att det förverkligats, men långt senare.
Mycket blev osagt och odiskuterat, vi hade bara en halv timme i programmet, men det gav ändå en tillbakablick hur Sydkusten startade och ett plock ur den breda verksamheten. I samband med att vi samlade ihop material till seminariet och utställningen blev jag påmind om och insåg hur omfattande verksamheten är och hur mycket vi gjort under de 20 åren.
Vad för vuxenlivet med sig?
Sydkusten har nu passerat barndomen och tonåren och går nu in i vuxenlivet med båda fötterna på jorden med klar blick framåt och en trovärdig och kvalitativ verksamhet i ryggsäcken. Hur framtiden ser ut i kommunerna och vilken roll Sydkusten kommer att ha i den nya landskapsreformen är just nu ganska oklar. Utbildning och kultur kommer att ha en mera betydande roll i kommunerna och det kommer fortfarande att behövas samordning för att stärka dessa frågor som är livsviktiga för oss svenskspråkiga. Sydkusten kan också i framtiden stöda kommunerna i arbetet med att utveckla en kvalitativ utbildning och kultur på svenska.
Läs mera om seminariet och om jubileumsutställningen här.
Här kan du bekanta dig med hela utställningen.
Monica Martens-Seppelin
Utvecklingschef
+358 (0)50 330 8234
monica.martens-seppelin(at)sydkusten.fi