Det var många frågor som ventilerades, men jag börjar med den tanke som väcktes sist. Det är nämligen något sant och mycket enkelt: om man riktigt tänker efter så vill man mest av allt, att de som dagligen tar hand om ens barn är motiverade för sitt jobb. Uppskattningen för daghemmen och småbarnspedagogiken har i all sin enkelhet sitt ursprung i den här tanken. Uppskattningen för småbarnspedagogiken finns, den är konkret och verklig. Varför ska då den här självklara tanken behöva lyftas fram?
Bakgrunden till diskussionen som förra veckan fördes med representanter för utbildningsanordnare, Helsingfors stad, intresseorganisationer, privata aktörer samt de finlandssvenska fonderna, är svårigheterna med att trygga småbarnspedagogik på svenska i Helsingfors. Det är svårt att hitta behörig personal, men också personal överlag, och svenska barn har hänvisats till den finskspråkiga småbarnspedagogiken. Den diskussion som fördes förra veckan handlade framförallt om att försöka hitta lösningar på följande frågor: Hur kan vi garantera att varje barn/familj som vill gå i svensk småbarnspedagogik också ska få göra det? Vilka åtgärder behöver vidtas för att garantera detta?
Växande antal svenskspråkiga barn
Det är glädjande att flera organisationer tar småbarnspedagogiken på allvar, men hur har vi egentligen hamnat här? En förklaring ligger i att huvudstadsregionen växer. Bara i Helsingfors har den svenskspråkiga befolkningen (36 500 invånare 2018) vuxit med 1335 invånare under 2010-talet. Antalet småbarn ökar, inte bara p.g.a. inflyttning. Det är också så att barn i svenskspråkiga familjer, där mamman har ett annat modersmål än svenska, oftast registreras som svenskspråkiga. Om siffror tillåts vara positiva så är det i och för sig positiva siffror, men det innebär också ett visst tryck på småbarnspedagogiken.
Vad behöver göras för att vi ska kunna garantera att småbarnspedagogik erbjuds på svenska?
En annan förklaring ligger i att personalsituationen aldrig riktigt lösts. Sydkusten har kartlagt situationen i huvudstadsregionen med jämna mellanrum ända sedan slutet av 1990-talet. Under den här 20-årsperioden har personalsituationen i huvudstadsregionen aldrig varit helt tillfredsställande och nästan alltid lite bräcklig. Andelen obehöriga har pendlat mellan 20 och 40 procent vid olika tidpunkter under 00- och 10-talet. Att säga att vi har hamnat i den här situationen är i det här avseendet inte helt rätt, vi har på sätt och vis hela tiden varit här, d.v.s. personalsituationen har varit på kant en längre tid. Flera daghem har klarat av vardagen tack vare obehörig, men helt nödvändig, arbetskraft. Just nu är det alltså svårt att överhuvudtaget hitta personal. På senare år har vi följt upp personalsituationen i hela Svenskfinland. Utmaningarna med att hitta personal gäller inte heller bara Helsingfors eller huvudstadsregionen, utan syns också på andra håll i Svenskfinland. Så, vad borde göras?
Medvetna satsningar behövs
Det som sagts ovan sätter ett visst fokus på diskussionen på det sättet att det kanske inte finns helt snabba och enkla löningar. Om personalsituationen varit utmanande i mer än 20 år, betyder det också att det kommer att behövas långsiktig medveten satsning på småbarnspedagogiken. Det behövs medvetna satsningar som tar tag i specifika saker.
Vi behöver utbilda tillräckligt många barnskötare, socionomer och lärare inom småbarnspedagogik. Vi bör fundera på smidiga utbildningsstigar och vidareutbildning: så att obehöriga kan få den utbildning som yrket kräver, så att de som redan har en utbildning inom småbarnspedagogiken kan erbjudas möjligheten att utvidga sin kompetens. Vi behöver satsningar på arbetsförhållandena och satsningar på fortbildning. Vi behöver också tänka på hur småbarnspedagogiken görs attraktiv för unga som funderar på att välja branschen, t.ex. genom att synliggöra möjligheterna i arbetet.
Ökad synlighet
Överlag är småbarnspedagogiken förtjänt av ett lyft som går djupare i samhällsdebatten. Vardagen behöver synliggöras för allmänheten, för föräldrar och för beslutsfattare, med utgångspunkt i frågor som: Vad handlar småbarnspedagogik om? Vilka är fördelarna? och Varför krävs en utbildad personal? Det handlar om att visa upp att en utbildad personal kan erbjuda en stimulerande, dialogisk och empatisk småbarnspedagogik för barn, som också har positiv inverkan på barnens utveckling.
Genom att synliggöra småbarnspedagogiken kan vi på lång sikt öka uppskattningen för den, också bland de som inte har en omedelbar kontakt med den i sin vardag. Att överlag öka på småbarnspedagogikens synlighet kan förändra och fördjupa hur vi talar om den och bidra till att öka intresset för att jobba på daghem.
Matias Österberg
Utbildningsplanerare
matias.osterberg(at)sydkusten.fi
050-34 84 525