Vi måste alla tänka om, ändra våra invanda rutiner och hitta lösningar på olika vardagliga problem. Många tampas som jag också med större frågor. Hur håller min egen och mina närmastes hälsa? Hur går det för mannens företag och den egna arbetsplatsen? Hur klarar sig de äldre föräldrarna och släktingarna på en annan ort långt borta? Vad händer med alla de som redan är ensamma, utsatta eller lever i en dysfunktionell familj? Hur omskakas och påverkas samhället av allt? Människan är en social varelse och mår inte bra av isolering. Vi är alla individer och reagerar på situationen på olika sätt. Ingen vet hur läget utvecklas, vad som händer i morgon eller nästa vecka. Vardagen borde på något vis fortsätta snurra, men verkligheten är långt från det vi är vana vid. På en mycket kort tid har det hänt otroligt mycket som också visar på hur sårbar men också anpassningsbar människan och själva livet är.
Mitt i allt elände är jag så fascinerad av hur mycket positivt som händer, hur mycket fina nya idéer som föds på nolltid. Nedstängningen av hela samhället och att stänga gränserna är nödvändigt, men det mesta måste löpa på ändå, på nya sätt. Affärer ordnar extra öppet för riskgrupper. Lärare ordnar distansundervisning på några dagars varsel. Föräldrar skapar nya rutiner, blir handledare och stöd för sina barn som ska gå i skola hemma samtidigt som de själva ska jobba hemma. Eleverna har jobbat bra och gör sina uppgifter, och resultatet är lika bra som det blir i klassen, ibland till och med bättre. Det skapas hjälpgrupper på Facebook och i bostadshus, nyttiga tips-sidor på webben och på sociala medier och företag erbjuder sina tjänster gratis som t.ex. e-böcker och e-läromedel. Stora och mindre kulturhus t.ex. muséer och operahus öppnar digitala och virtuella tjänster för allmänheten. Artister uppträder hemifrån, skådespelare och ishockeyspelare berättar och läser sagor på nätet. Allsång ordnas från balkongerna i bostadshus. Stöd- och kristelefoner utvidgar sin verksamhet för behovet att prata och få svar på frågor är enormt. Listan på positiva saker är enorm och kan fyllas på i all oändlighet. Detta gör mig så glad och tacksam, det visar att finns medmänsklighet och en gemensam vilja att komma över krisen.
Stämningen här på Sydkusten är också positiv trots alla avbokningar på seminarier, årsmöte, kurser, ordkonstundervisning, shower, skol- och dagisbesök och möten. Istället har vi fått söka nya lösningar, träffas i videosamtal och ha virtuella kaffepauser. Ordkonstlärarna har kontakt med sina egna grupper på distans och ger dem handledning, uppgifter och övningar som de kan göra hemma. Idéer för nya verksamhetsformer och metoder är det inte brist på, de kommer på löpande band av vår kreativa personal.
Det är säkert nödvändigt för välbefinnandet att inte följa med precis varje nyhet utan också ge tid åt det positiva. Vi drunknar i nyhetsflödet, men vi kan också välja vad vi vill läsa och ta till oss, sålla bort det mest destruktiva och känna igen fake news. Eller välja annat. Kulturens roll är extra viktig i kristider trots att kultursektorn nu drabbats hårt och vi inte kan ta till oss kultur på det sättet vi kanske är vana vid. För att klara oss behöver vi komma bort från det som oroar och tynger, få avkoppling, upplevelser och få beröras. Själv kopplar jag nu av med en bok, min kamera, musik, en rolig film, ett samtal med nära och kära eller en nödvändig tur ut i naturen. Till veckoslutet blir det besök till sommarstugan och havet, istället för det seminarium och annat program som var inprickat i kalendern. Där är det lättare att se det vackra och roliga som ju egentligen inte försvunnit någonstans. Där är det lättare att notera alla vårtecken ute och att dagen nu är längre än natten. Solen är uppe 12 timmar och 9 minuter idag och ljuset har övervunnit mörkret!
Livet är inte alltid så enkelt... Men ibland är det vackert! Det behöver vi påminna oss om när saker ser mörka ut.
Monica Martens-Seppelin
Utvecklingschef
+358 (0)50 330 8234
monica.martens-seppelin(at)sydkusten.fi