Löpning och läsning

23.04.2020 kl. 08:19
Ibland tycker jag om att springa.

Kanske är det en ljus vårdag som de vi har just nu. Kvällen börjar komma, men det är ljust några timmar till och luften är lite kall. Jag snör på mig skorna och ger mig ut. Helst långt in i skogen.

Jag tänker ofta att det är med löpning som det är med läsning. Jag försvinner ut på de små stigarna och är aldrig helt säker på vart det bär. Sakta stillar sig bruset i mitt huvud och jag glömmer tiden när ögonen hoppar mellan orden på sidan, benen rullar på mellan tallstammarna. Jag märker inte att tröttheten kommer, för vem vet vad som kan finnas just där bakom nästa mosskrön. Jag vill såklart komma till slutet, men jag vill ändå aldrig att det ska ta slut.

Löpning och läsning har så många likheter. Till exempel är det lika svårt att förklara njutningen som finns i dem åt någon som inte redan är såld. Den som är mitt uppe i det kan lätt glömma bort hur en tio kilometers löprunda låter i andras öron, hur en tegelsten ser ut för en som inte läser. De kräver båda två en del arbete innan de börjar dela ut någon njutning. Men den finns där i massor bara man kommer igång.

För det gäller att komma igång, och att hålla igång. Tar jag paus för länge är det inte alltid lätt att komma igång igen. Kanske var jag krasslig, eller lite för lat. Jag har varit för disträ och nu har det gått en lång stund när jag suttit framför tv:n istället för att löpa mellan tallarna eller dyka in mellan pärmarna. Jag har tappat flytet och när jag ändå snör på mig skorna eller lyfter upp en bok tror jag att allt ska vara som förr, men snabbt märker jag hur fel jag har. Kroppen känns som en säck av sand. Jag räknar varje steg jag tar, läser om varje ord. Njutningen vill inte komma och huvudet snurrar som ett elskåp. Ögonen hittar inte tag om orden, meningarna blir aldrig till. Benen rullar inte på av sig själva. Såna dagar blir det lätt blodsmak i munnen. Jag vill ju komma till slutet, men jag vill bara att det ska ta slut, nu.

Det tar en stund att hitta tillbaka. Med läsning som med löpning gäller det att skynda långsamt. Oavsett om jag börjar för första gången eller på nytt efter en paus är det lätt att köra igång för hårt. Kanske jag inte behöver börja med James Joyce, kanske jag inte behöver satsa på tävlingstider på första rundan. Jag måste låta det ta lite tid att hitta fram till njutningen. För den finns där.

Jag tar det lekande lätt, jag prövar på stegen. Läser kanske en novell eller en serietidning, går en promenad. Kanske ser jag någonting, där bakom nästa krön som väcker lite äventyrslusta. Bara lite behövs så börjar jag undra vad som händer sen. Vad finns på nästa sida? Vad är nästa bok som hen har skrivit? Vart leder nästa stig?  Det behövs bara tillräckligt mycket för att få mig att vilja snöra på mig skorna imorgon också.

Och snart är jag hoppeligen tillbaka där i flytet. Då jag kan njuta av mina steg, när världar öppnar sig på varje sida. Och jag kommer säkert att tappa det igen och börja om, och tappa det igen och börja om. För jag vill ju komma i mål, men jag vill ändå aldrig att det ska ta slut.
 

Mikael Gros
Bibliotekarie, Ebban
+358 (0)9 886 114 63
mikael(at)ebban.fi

Mikael Gros