Ung pojke som sitter och läser.

Kan du hjälpa mig?

04.03.2021 kl. 08:00
Polikliniken har under eftermiddagen tömts på klienter, de enda som är kvar i rummet är killen och jag. Han sitter i hörnet på bänken och spelar på sin mobil.

Framför mig ligger ett tjugotal böcker utspridda, de flesta lästa flera gånger och mjukisnallen jag haft med mig ligger utmattad med benen i vädret. Jag packar ihop böckerna och nallen i läsambassadörens kappsäck, sneglar mot killen och tar upp min finska Harry Potter-bok. 

“Vill du att jag läser för dig medan du väntar?” frågar jag. 

Han tittar upp från telefonen med en närmast uttråkad min och rycker på axlarna. 

“Har du läst Potter-serien?”

“Jag gillar inte böcker”, svarar killen. 

“Okej”, säger jag. “Men om inte det stör dig så sku du hjälpa mig om jag fick träna lite högläsning på finska. Jag är inte så bra på finska och som läsambassadör behöver jag öva lite”, säger jag och håller upp boken.

Killen rycker på axlarna igen, muttrar “okej” och återgår till spelet på sin mobil. 

Så börjar jag läsa. En sida, två sidor, finskan kräver min totala koncentration och när jag efter halva kapitlet tittar upp ser jag att killen har slutat spela. Jag fortsätter läsa de långa, ofta krångliga meningarna. Efter fjärde sidan tar jag paus och han nickar att jag ska fortsätta. Vilket jag gör. Jag läser i nästan en timme tills dörren till läkarmottagningen slås upp och läkaren kallar in honom. Han tar sina grejer och reser sig för att gå. Jag slår ihop boken och säger:

“Tack för att du lyssnade”, och är på väg att lägga in den i kappsäcken när killen säger:

“Jag tycker det gick helt bra. Vad sa du nu igen att boken hette?” 

 

Henrika Andersson
Potter-fan och läsamabassadör
+358 (0)40 865 7587
henrika.andersson(at)sydkusten.fi

Foto: Matilda Audas-Björkholm
Pojken på bilden är inte samma som i texten.

Henrika Andersson