En bild ur en presentation där läsambassadörerna berättar om sin verksamhet.

Konsten att gå vilse och resor med klick

12.05.2021 kl. 07:45
Jag är extremt begåvad på att tappa bort mig. Tiden har ändå lärt mig att det är bättre att acceptera än förneka, och numera ser jag hellre fördelarna med att gå vilse:

Jag möter på villovägarna mycket jag aldrig annars skulle hitta. Men visst, det är förstås plågsamt ifall man har en skolklass som väntar i Björneborg och man i nervositeten kört till Borgå.

Att inte hitta fram till rätt adress var faktiskt min största farhåga då vi blev läsambassadörer. Eftersom läsambassadörsprojektet inkluderar hela Svenskfinland, och många skolor, daghem och bibliotek ligger avsides (och ibland på två adresser!) tog jag för vana att åka iväg i god tid. Väl framme hade jag tid att inspektera både kyrkan och närbutiken, spana bland bibliotekshyllorna och vandra omkring i skolbyggnaden för att ta in elevernas vardag.


Besök i skolvardagen

Fanns det bilder på väggarna? Avslöjade anslagstavlan projekt eller teman man jobbade med i klasserna? Omgavs korridorsluften av den söta currysåsen eller vankades ärtsoppa och pannkaka till lunch? Var brukade eleverna hänga; i nedsuttna soffor, vid skåpen eller kapporna? Att stiga in i ett lärarrum ger dig som gäst en riktlinje på vad du snart kommer att möta. Lärarkollegiet avspeglas alltid i klassrummet – hur du tas emot och om eleverna blivit förberedda på vårt möte.

Jag hittade fram. Varje gång, kan jag säga med lättnad och stolthet. Och det var roligt och ibland lite nervöst att möta en flock nya mänskor. Möta deras frågor och nyfikna blickar, deras förundran, trotsighet och utmaningar. Men varje gång gjorde mötet mig upprymd och lärde mig så mycket nytt. När det var dags att packa ner de medhavda boktravarna var det ofta nån eller några elever som dröjde sig kvar och ville berätta eller fråga något. Att köra från och till skolor och daghem i olika städer lärde mig också om de varierande villkor och omständigheter vi lever under och växer upp i, ofta ovetande om varandra.


Att resa genom ett klick

Det första året överskred vi vår resebudget med råge och fick större anslag för följande år. 2020 blev något ingen av oss kunnat förutse – ett resande i en verklighet som varken luktar, syns eller känns. Så fortsätter det än idag. Med ett klick åker jag med kollegan Amanda till Nykarleby där tre klasser samtidigt får dela på våra hologram och läsinspiration i form av prat och bilder.

Vi har utvecklat en interaktiv frågesport där eleverna får tävla om vilken inledning som passar ihop med våra valda böcker. Enstaka frågor förmedlas av lärarna via chatten eller av en modig elev som är villig att ställa sig framför klassens dator. Efter besöket tackar vi, byter boktrave på skrivbordet och klickar oss till Vörå där en handfull småbarnspedagoger väntar i kafferummet. En del deltar i fortbildningen med nedsläckta skärmar och tystade mikrofoner. Ju fler deltagare desto enspårigare blir dessvärre dialogen.

- Hej då, nu far jag till Kyrkslätt! och på ett klick har vi förflyttat oss utan att så mycket som lyfta på rumpan. - Vi ses om en kvart i Lovisa! säger vi innan kontakten bryts till Korsholm.  Och visst, det finns mycket som är bra och faktiskt är möjligt just tack vare nätet – att hålla webbinarium med läsambassadörer från Australien eller klicka sig in till Bokmässan i Göteborg. Eller som denna vår då vi ordnat Läskarneval för över åttahundra femteklassister från halva Svenskfinland och lockat dem till att läsa mer än nånsin på varsitt håll.

Sammanlagt blev det över en miljon lästa sidor! Men jag saknar ändå korridorslukten av fiskpinnar och svettiga sneakers!   

 

Henrika Andersson
Läsambassadör
+358 40 865 7587
henrika.andersson(at)sydkusten.fi

 

Henrika Andersson