Det diskuteras när en av fokusskolorna i Skrivande skola summerar det första verksamhetsåret och blickar in i det kommande.
För ungefär 25 år sedan läste jag själv en handskriven klassisk skoluppsats, skriven på konceptpapper med blyertspenna. Instruktionen löd i stil med: “Skriv om en person som betytt mycket för dig.” Och han skrev, den där gymnasisten som uthärdat i uppfattningen om sig själv som en som inte skriver. Jag tittade på honom under skrivpasset, på hans frenesi i handens rörelser. Som respons på texten skrev jag något i stil med: “Visa den här texten för den du skriver om. Jag tror att hon blir glad.”
Skrivandet i skolan kan rymma många typer av solskenshistorier om skrivande. Som lärare minns vi enskilda texter såsom briljanta berättelser eller knivskarpa analyser. Alltså innehåll. Men solskenshistorierna kan också bestå av själva skrivhandlingen, det att skriva. Det är onekligen jobbigt att skriva för många. Prestationskrav och självkritik kan leda till förlamande skrivkramp, skrivsvårigheter till undvikande strategier. Brist på idéer och skrivlust leder till att papperet skrynklas ihop och kastas i papperskorgen eller så blinkar markören retfullt och ihärdigt på en gapande vit yta. Vem som helst ger upp i ett sådant tillstånd.
Solskenshistorierna för både lärare och elever framåt i skolvardagen. Foto: Annette Kronholm
Det krävs relativt mycket engagemang av en lärare för att få en hel klass att gå igång på labbrapporten i kemi eller sammanfattningen i samhällslära. Elitidrottaren ser kanske inte den direkta nyttan med en träningsdagbok som ska rymma mer än kilometersummor eller varvrekord. Gymnastikläraren frågar nämligen också efter kost och vila, psykisk hälsa och framtidsvisioner för idrottskarriären.
Av eleven krävs det också engagemang och skrivmuskler. Det är möjligt att se engagerad ut och låtsas läsa i ett klassrum. Men det är svårt att se ut som att man låtsas skriva. Det blir ingen text helt enkelt.
Trots allt inre motstånd eller trösklar på vägen så får vi pedagoger inte ge upp. Skrivkompetensen är vi skyldiga de unga. Vi kan inget annat än fortsätta hålla på. Just här behöver vi solskenshistorierna. Vi ska dela segerberättelserna där någon övervann sitt inre motstånd.
Vi ska högläsa i kafferumssoffan och njuta av extraordinära texter, dela dem med varandra som inspiration och gemensamma upplevelser av vårt arbete. Förstås frågar vi eleven om lov först, vetskapen gör att många växer lite till som skrivande människa. Elever växer också av att dela texter med varandra, öppna upp den egna horisonten för att få syn på den andras.
Och ja, på tal om solskenshistorier. Den något motsträvige gymnasisten högläste uppsatsen för henne. De är fortfarande gifta.
Annette Kronholm
projektledare för Skrivande skola
+358 (0)050 382 5203
annette.kronholm(at)sydkusten.fi
Läs mera om Skrivande skola här
Skrivtips av Skrivande skola kan du lyssna på i podden Näst sista ordet från 15.8.2021 (länken nedan):
Så här skriver du så läraren älskar det