Men i höst har jag tagit igen allt och känner mig återigen som en någotsånär upplyst och lycklig människa. För inget går upp mot levande föreställningar, streamingtjänsterna kan gå och slänga sig i väggen!
I augusti var jag nästan färdig att stå på barrikaderna – för kulturen, för teatern och den levande musiken. Jag var så fruktansvärt besviken på restriktionerna, delvis av helt egoistiska skäl och delvis förstås av medkänsla för alla mänskor som får sitt levebröd från kultur i olika former.
Teater för hela slanten
När det sedan blev klart att teatrar och andra kulturinstitutioner fick öppna upp så småningom men med begränsad mängd publik bestämde jag mig för att NU ska jag gå på teater så mycket som möjligt och så länge innehållet i plånboken ger efter. Och nu har jag gått på teater som aldrig förr! Har gått på nästan en föreställning per vecka sedan slutet av augusti. Och vilka föreställningar och fantastiska upplevelser!
Jag vet, jag är oerhört privilegierad! Jag har haft och har möjlighet att gå på teater och konserter för att jag har en stadig inkomst, jag bor i huvudstadsregionen där utbudet är stort och jag har fullvuxna barn som flugit ur boet och har således inga barnvaktsbekymmer att bry mig om.
Å andra sidan tycker jag också det är min ”plikt” att betala för att bli underhållen och upplyst. Plikt är nog ett oerhört tråkigt ord, så jag tar det tillbaka. För det är ju bara helt underbart att få kasta sig in i en annan värld för några timmar, att befinna sig någon annanstans för ett tag, att betrakta och beundra de som delar med sig av sin begåvning och konst.
Fantastiska upplevelser!
Den första föreställning jag såg i augusti fick ta in 10 personer. Det kändes nog märkligt att vara så få i salen, stämningen var dock verkligen intim och fin. Följande gång satt jag i en större sal där varannan sittplats lämnats tom, därpå följande gång var vi lite fler i salongen tills jag på de senaste två föreställningarna satt i en fullsatt teatersalong. Wow, vilken härlig känsla att få dela erfarenheten med så många andra! Ansiktsmasken ”stör” ännu en aning, men det är bara en liten, liten avigsida och masken har jag gärna på mig bara jag får sitta och njuta i teatersalongerna och musiksalarna.
Och vad har jag upplevt? Jo, föreställningar av varierande grad, allt från Geoffrey Eristas monolog Fennofobia och föreställningen Fyra dagar av närhet på Teater Viirus till mera Geoffrey Erista i föreställningen N.E.G.R.O på Espoon kaupunginteatteri till konsert med tre orkestrar i Musikhuset i Helsingfors till DuvTeaterns Estradmuseum till Ett Drömspel på Svenska Teatern till Bolla på Helsingin kaupunginteatteri. Och som grädde på moset fick jag tisdag kväll njuta av musikalen Once på Lilla Teatern i Helsingfors. En sprudlande musikalisk fest i anspråkslös dekor där musiken och sången står i centrum. En underbar musikal som lyser upp i höstmörkret. Jag kunde knappt sitta stilla under föreställningen.
Mycket vill ha mer
Nu när jag återupptagit min kulturresa efter en kulturtorka på 1,5 år så kan jag inte sluta. Blir bara hungrigare och hungrigare på scenkonst. Och, vet ni, det är faktiskt inte så svårt att komma i väg, jag har gått ensam på de flesta föreställningarna. Bestämmer mig oftast i stunden, skaffar en biljett och öppnar dörren till salongen. Ensam är jag ju inte utan sitter tillsammans med andra som törstat efter kulturupplevelser en längre tid.
Låtom oss alla återta våra platser i publiken och njuta av vad våra fantastiska kulturarbetare i detta land har att erbjuda! Ta vara på alla möjligheter som erbjuds i din hemkommun och hemstad! Du blir garanterat både en lyckligare och en klokare mänska, tror jag, absolut, bergsäkert, nästan!
Camilla Komonen
Kulturtant och förbundssekreterare på Sydkustens landskapsförbund
(09) 618 212 33
camilla.komonen(at)sydkusten.fi
PS. Sydkusten ordnar en nätverksträff för kulturfältet torsdagen den 11.11 i Karis. Hur vill vi att kultrsektorn ska se ut i kommunen? Vad säger lagen och vad händer efter social- och hälsovårdsreformen?