De är kanske storlek 29. Stövlarna har många färgglada bilder, bilder av djur, av blommor och av små söta böcker. De är ett par fina gummistövlar men de är alldeles för små för mig.
För mig kom de här stövlarna att symbolisera min start på ordkonstskolan. Jag ville absolut jobba heltid som ordkonstlärare, men jag var samtidigt orolig för att inte helt fylla ordkonstlärarens skor. Hittills hade jag bara haft 1-2 grupper per vecka vid sidan av mitt trygga klasslärarjobb.
Som klasslärare har man oftast en lärarhandledning att gå till om idéerna tryter. Man har också alltid kolleger nära till hands, som kan hjälpa en både med praktiska problem och kan fungera som bollplank för en. Är det ett ensamt jobb att vara ordkonstlärare, funderade jag.
Som klasslärare har man sin egen klass och med den en grupp elever som man känner verkligen bra. Det är en trygg grupp också för dig som lärare. Hur blir det att ha många grupper och barn som man bara träffar en gång i veckan?
Under mina första undervisningsveckor i september hade jag de osynliga stövlarna med mig alla dagar. De fanns någonstans i väskan och hjälpte mig. De gav mig trygghet och påminde mig om att jag nu gjorde något nytt och annorlunda. Jag tror att stövlarna också hjälpte mig med ordkonstidéer i början.
Nu då min första “riktiga“ termin på ordkonstkolan börjar lida mot sitt slut, kan jag konstatera att det var mycket jag oroade mig för i onödan. Ordkonstidéerna tar verkligen aldrig slut. Det finns också alltid någon i kollegiet som man kan bolla idéer med. Jag har fått många härliga kolleger. Vi träffas visserligen inte dagligen så där som i skolan, men vi håller tät kontakt. Jag känner att jag tillhör ett tryggt kollegium, ett kollegium där jag alltid kan få hjälp och stöd.
Jag har också insett att det går att ha många grupper och ändå lära känna alla barn. Skrivandet och leken med ord ger också en samhörighetskänsla åt barnen och mig. Precis som då jag var klasslärare berättar barnen både före och efter undervisningen allt möjligt för mig. Barnen lär också känna mig bättre och bättre.
Det finns alltid någon i skolan som ropar något i stil med “Jee vi har ordkonst”, då de ser mig komma. Jag blir alltid lika glad och inspirerad att göra mitt bästa. Så gott som varje ordkonstlektion tindrar någons ögon extra mycket då hen har kommit på en bra idé, eller då någon känner sig extra nöjd med sin text.
Nu känner jag mig som en ordkonstlärare. Det är så fint att få jobba med barn och skrivande och härligt att hela tiden själv kunna lära sig nya saker av varandra, ur metodikböcker och ur skönlitteraturen.
Mina rosa stövlar i storlek 29 då? De har jag visuellt packat ner i en av de lådor där jag har ordkonstmaterial. Jag tar fram dem om jag igen känner att jag behöver dem.
Charlotta Portin
Ordkonstlärare
+358 (0)40 746 1572
charlotta.portin(at)sydkusten.fi