Under hösten, huvudsakligen i november, har jag som ny kulturplanerare bekantat mig med kulturarbetet på olika orter. När en och samma arbetsvecka innehåller både besök i storstäder och i kommuner med endast några tusen invånare blir variationen stor, men gemensamt för alla är strävan efter att invånarna ska få uppleva och delta i kulturverksamhet så att de trivs och må bra.
Variationen är stor också sett ur landsvägsperspektiv. Jag passerar länsgränser, kommungränser och språkgränser. Än är finskan språk nr 1, än svenskan. Först är det snökaos, en halvtimme senare nästan bart på marken. Radiofrekvensgränser – de bekanta Vega Åboland-rösterna byts ut till mer obekanta.
En bilresa i november innebär också en hel del mörker. Men jag har som motvikt känt mig mer och mer upplyst för varje besök, och jag har fått möta inspirerade människor som brinner för sitt arbete. Människor som givit mig iver att göra vad jag kan för att Sydkusten ska kunna främja kultur på svenska i Finland och bidra på vårt sätt för att kulturfältets gäng ska nå ännu längre.
Under mina irrfärder i Nyland och Åboland har jag tappat bort mig i storstadens parkeringshallar och köpcenter, letat upp herrar Runeberg och Sibelius, lärt mig var Aleksis Kivi skrev om sina sju bröder och suttit bakom ratten och klämt i mig nyinförskaffade chokokyssar.
Detta och mycket mer har turnéveckorna givit mig. De blev en start på något som jag hoppas ska fortsätta i form av ett stabilt och gott samarbete över diverse gränser. Nästa år, som kantas av omställningar i nästan alla kommuner, kommer vi tillsammans att kunna rita upp en vägkarta för Sydkustens landskapsförbunds kulturarbete under kommande åren.
Tack bästa medlemskommuner! Vi hörs, och fortsätt med att stolt lyfta fram all den fantastiska kultur ni har där i era hemknutar!